emma

jag drömde om erik inatt..
kände mig alldeles konstig när jag vaknade upp..
visste inte hur jag skulle känna mig..
kände mig varm i hjärtat, men också förvirrad och  tom

det var så länge sen jag hade en dröm om erik..
jag har varit alldeles uppriven av allting annat omkring mig dom senaste månaderna.
så har på nåt vis glömt bort hur jag kände mig efter att erik gick bort..

letade upp gamla texter jag skrivit om dig, och hittade gamla sms jag sparat..
du var verkligen något alldeles extra i mitt liv..  and just like that, your gone..

jag drömde att vi träffades igen, jag såg dig framför mig, ditt ansikte, dina drag, din blick och ditt leénde.
du hade blivit lite äldre också, så som jag blivit äldre med åren.
gud så konstigt det kändes, alla känslor smög sig inpå mig igen, pirret i magen.

jag var i din famn igen, jag kramade om dig och du hade dina armar omkring mig,
fy tusan så underbart det var!!!
jag kände mig så lycklig, så speciell..

det är så konstigt med drömmar, för nu för tiden när man drömmer så är det inte mardrömmar,
man drömmer att man träffar dom man älskar igen, och får en chans till.
det är när man vaknar upp man inser att det bara var en dröm, nu är man tillbaka till verkligheten, en mardröm.

förut innan alla dessa tragiska katastrofer inträffade, drömde jag oftast "katastrofdrömmar", att någon nära dog, togs bort från mig.. men man vaknade alltid upp alldeles dyngblöt och kunde andas ut, för det var ju bara en mardröm, tack o lov.

men så enkelt är ju inte livet längre. nu har allt för många gått bort.
och två av dom hade en så stor plats i mitt hjärta.
min tvillingbror robert och min första och enda kärlek erik..

jag hoppas du kände min närvaro inatt också erik,
tänk om drömmar faktiskt har en mening, att det var ett sätt för dig att nå fram till mig..
man kan ju alltid hoppas..
saknar dig, i mitt hjärta finns du och jag alltid kvar.

jag hoppas att du och brorsan tar hand om varandra.
jag vill så gärna tro att ni lever i ett paradis, festar hela dagarna och skrattar.
att ni är kungar där uppe i det blå, bland alla andra änglar


<3


             1988.01.29 - 2006.07.18                                           1988.12.17 - 2008.04.29





   

för ungefär 2 år sedan den 13/10 2006  var jag med om en olycka, och det ledde till att jag bröt ryggen..
och nu har min rygg läkt väldigt fint, tack och lov för läkare säger jag bara..

och nu har jag stått i kö i över 1 år för att få ta ut alla skruvar och tetanplattor som sitter i ryggen..
min läkare säger att jag ska få bättre rörlighet då och inte vara så stel som jag är i nuläget..
så då känner jag att vill göra operationen, palla ha en rygg hela livet som en 80 årings liksom..

har stått i duschen nu och tvättat mig med en bakteriedödande tvål som ska föebygga infektioner.
så det inte blir som sist, det sög.. åkte på "sjukhusbakterien" och stygnen började spricka upp, inte kul alls..
men men denhär gången måste det bli bra! det blir det säkert, vill ju ha ett fint ärr nu, för det ska jag leva med hela livet.

usch, börjar bli lite nervös  faktiskt : \ snart är det dax, åker in idag till ks, men operationen blir av nångång imorgonbitti..
får inte äta någonting på 24 timmar nu heller, det har någonting med att göra med att man inte får ha något i magen när man ska sövas ner.

måste sova över 2 nätter, så är hemma till onsdag om allt går som det ska..
två nätter är ju inte länge men tycker inte om att sova över på sjukhus, en obehaglig stämmning liksom..
man vet ju att alla som är på sjukhus är antingen sjuka eller vart med om någonslags olycka..
så känns bara sorgligt och tyst.. och nu är jag snart 20 år också, så ingen får ju sova över med mig..
sist jag låg inne var jag ju bara 17, så då hade jag någon vid mina sida hela tiden.

tack och lov för mobiltelefoner och tv.. som får en att fördriva tiden..
sen har jag ju så underbara vänner också, som ställer upp för mig hela tiden. så kommer få lite besök imorrn på sjukhuset.  dom får mig på bra humör, och peppar mig.
tack för att ni finns! <3

utan er så skulle jag nog inte stå här idag, skulle aldrig klarat allt elände utan er.

och min älskade tvillingbror kommer inte kunna vara där imorgon,
men det känns som att robert kommer stå bredvid mig när jag ligger på operationsbordet och hålla mig i handen genom allt. känns verkligen som det..
önskar du var här nu. för du var alltid så bra när det gällde att finnas där vid rätt tillfällen.
kunde alltid räkna med dig, fanns aldrig några tvivel om att du inte skulle dyka upp om jag var ledsen.

älskar dig, hoppas du vakar över mig nu robert. saknar dig så

wish me goodluck

sitter fortfarande uppe, kan inte sova..
jag avskyr kvällarna och nätterna..
då känns allting ännu värre, jag kan inte styra över det.
känslorna bara smyger sig på, vare sig jag vill eller inte.

och det blir väl inte lättare av att mörkret närmar sig där ute, grått och kyligt.
juletiden är snart här. familjetiden. julafton

julklappar, börja pynta, klä granen, julstressen. stämmningen .
brasan tänd varje kväll man kommer hem och alla ljus.

och snart fyller vi 20 år..
vågar knappt tänka på det, det går inte, jag vill inte..

vet inte hur jag ska känna inför julen och vår födelsedag.
kan inte ta in alla intryck, alla känslor.
mitt hjärta, min hjärna säger liksom stop.
det är för skrämmande.

usch ryser nu bara av tanken..

imorgon, nästa vecka, om ett år, framtiden.
framtiden har fått en helt ny mening för mig nu. jag blir rädd, känner mig så vilsen.

vill inte, vågar nästan inte tänka mig att mitt liv ska gå vidare och att du ska inte vara där med mig, du ska inte vara med i bilden längre. nej nej nej! det går inte! det går verkligen inte..

och jag som älskade julen, jag älskade ju att handla klappar..
nu är bara julen en sorglig tid, något jag måste genomlida.

när man var liten, eller bara för ett par år sedan så tyckte man ju att livet var så härligt..
det hemskaste som kunde hända var väl att man började bråka med en vän eller
att någon fest spårade ur men inga större problem än så..
men annars så var faktiskt livet rätt så härligt, fester, skratt, kärlek, vänner, sommar, sol, frid och fröjd.


vad hände egentligen?

när gick allt så himla fel?

jag förstår inte hur livet kunde få en sån här olycklig vändning.. 
i alla fall inte hur det kunde va mitt liv det drabbade.
man ser ju bara på nyheterna och i tidningarna hur det drabbar andra stackars själar,
men jag hade aldrig, aldrig på miljonen trott att det skulle bli jag en dag..

det är så förbannat olyckligt allting. 
är det såhär mitt liv ska förbli nu?     tomt . vilset . naket.  fyllt av förvivlan och en massor av varför? varför varför varför!  :'(

jag vill bara vakna upp ur det här helvetet nu, nu nu nu nu nu.
kan jag bara få vakna upp nån gång?! 

varje dag känns som om jag lever i en bubbla, och jag bara väntar på att den här bubblan ska spricka en dag..

och då..

då vaknar jag upp..

..och inser jag att jag bara slumrat till på soffan, i några minuter..allt var bara en enda hemsk mardröm, dethär har aldrig hänt!
 och jag sätter mig upp, går in i köket och där står mamma och lagar middag och pappa sitter vid köksbordet och läser tidningen.. sedan går jag tyst uppför trappen, jag hör att tangenbordet knappar, mitt hjärta slår i hundratio.. sedan ser jag karin sitta där.. och fortfarande undrar jag vart robert är! min älskade robert.
 för jag vill ju bara krama han så hårt.. 

och då.. då händer det ..  jag hör musiken närma sig ute på gatan, ett högt dunka dunka och vibrationerna från baslådan är på högsta volym, jag springer ner för trappen och ser den röda bilen parkera utanför huset, kan det verkligen vara sant !? :O

robeeeeeeeeeeeeeeeeeerts bil! jag springer ut och där ( oh myyy fuckn gud! )      där står han ju! med kepsen på sné som alltid och dendär belåtna blicken när han kliver ur sin bil, sin egna coola röda eclipse.

och jag inser att jag kan röra vid dig igen, krama dig,  pussa på dig, hålla om dig och säga hur mycket jag älskar dig igen. du är verklig.

det visar sig att allt var bara några minuters slumrande på soffan, inget mer än så..
inga fem långa hemska månader,
bara några minuters sömn. (nästan så man vill skratta åt det)
varför skulle det inte bara få kunna vara så enkelt för ovanlighetens skull?
istället för så jävla komplicerat





kan bubblan bara ta och spricka nu!