emma

kluven

jag har alltid varit van vid att vara en god vän.
aldrig riktigt ställt till med dumheter direkt.
åren har gått, alla har haft pojkvänner åt alla håll och kanter. kommit och gott.
jag har väl nästan alltid fúnnits kvar.


nu har jag ställt till det. gjort saker som jag önskar jag kunde göra ogjorda.
svikit dom jag älskar..

kan inte titta mig själv i spegeln numera och känna mig stolt över mig själv. känna mig nöjd över den jag är.
känner ånger. skrämmande känsla.

att man ska behöva leka med elden och bränna sig rejält innan man ska vilja inse allvaret i situationen.
avskyr dethär just nu.

skulle vilja resa bort ett tag, försöka komma i underfund med mig själv.
för känner inte igen mig själv ibland.

jag älskar mina närmsta och skulle aldrig vilja göra dom ledsna.
nu har det ju tvyärr blivit så.

vill bara sträva efter att bli en bättre människa. går ju inte att vrida tillbaka klockan tyvärr.
jag kan ju bara göra det bästa av situationen nu. vill bara få det bra igen.
för skulle aldrig svika ditt förtroende igen.
vill aldrig utsätta mig själv för det här igen. den här ångesten som dränker mig över att jag sårat dig.
två av mina vänner som jag bryr mig så mycket..

dåliga beslut, misstag lär man sig av.
tänker blicka framåt, lära mig av mina misstag.
måste tänka att dåliga erfarenheter är nyttiga erfarenheter, dom formar en som människa.
ska gå vidare,  lära mig av dom och bli klokare och starkare.

synd bara att man ska behöva göra dom innan man lär sig ordentligt.
för ångesten blir man ju inte av med så lätt.
får leva med den och bli bättre helt enkelt.



psyket ligger lågt.. ska göra bra saker nu, få andra att må bra och mig själv.


aja..   älskar er.