emma

nothing is what it seems..


fortfarande vaken.. kan inte sova som vanligt.
dom senaste veckorna har jag varit mer spänd i kroppen än vanligt
går runt med en dålig känsla i kroppen hela tiden..
väntar på någonting.. men vet inte vad.

jag måste lära mig att inte vilja ha för mycket av andra.
jag måste finna nåt lugn inom mig. som säger att allt kommer ordna sig.
kan inte söka bekräftelse hos andra hela tiden.
tro att alla andra ska hålla mig över ytan.
för i slutändan så är det bara jag själv som kan laga dethär.
laga mig själv.

är orolig hela tiden.
ängslig
förvirrad
osäker
ångestfull
nedstämd
spänd


just nu känns det bara som att jag skulle behöva åka bort ett tag.
försöka finna nåt som ger mig nya tag.

men så enkelt är det ju inte bara, att resa iväg.
eller igentligen så är det väl rätt så enkelt, bara beställa en biljett och dra!
säga till jobbet och vännerna att jag måste göra det här för min egen skull.

men nånting stoppar mig hela tiden, är väl kanske att jag är så förbannat beroende av trygghet.

jag vill vara en fågel, och kunna flyga över allt, flyga härifrån!
vara fri!

give me back my happy days  :(
just nu lever jag bara för sommartider.

vill ha sommar och sol.
gemenskap, fest , sol, värme, bad, skratt

farlig tid igentligen. för då är det nästan som att man flyr verkligheten helt. man blir en helt annan människa.
man tycker livet är härligt. fast det igentligen är förjävligt.
man tror man är lycklig. men det håller bara för en stund.
man lurar sig själv totalt.
fast jag bryr mig faktiskt inte, får sommaren en att känna sig på topp!
så är det väl bara att suga in och njuta. för somrarna är över så fort.

att två månader varje år kan va så magiska och dom andra 10 månaderna försöker man bara kämpa sig igenom liksom!

varför inte flytta till Australien eller nåt?
sol varje dag, året om.

vad väntar jag på!