emma

när vi är tillsammans, så är vi aldrig tillsammans allihop.
för det kommer alltid att fattas en. du kommer alltid att saknas.
det kommer föralltid vara en tom plats runt middagsbordet.
vi kommer aldrig bli hela igen.

jag kan leva med det i 2 år, i 5 år, i till och med 10 år.
men att leva med det föralltid. aldrigheten.

att du aldrig mer kommer tillbaka. det är det jag inte kan leva med.
hur ska de gå ? kan någon snälla tala om det för mig.

för saknaden blir aldrig svagare, tomheten blir aldrig mindre,
smärtan i mitt hjärta känns aldrig mer barmhärtig.

du var min bror, min tvillingbror.
och nu finns du inte längre.

helvete