emma

man ska aldrig någonsin glömma betydelsen av förlåtelse.
man ska aldrig gå igenom livet med att vara långsint eller bitter.
för då slutar det oftast bara mer olyckligt än innan.
man själv sitter där i sitt mörker och inser vad man går miste om i livet.

man ska aldrig glömma känslan av att själv bli förlåten.
vilken ödmjukhet man känner gentemot den människan.
vi alla har gjort våra misstag här i livet, både stora och små.
ingen är ju felfri somsagt.

jag tror verkligen att det ger lika mycket befrielse för den som förlåter som för den som blir förlåten.
för ingen vill gå igenom livet med att aldrig kunna släppa taget.
av egna tidigare erfarenheter så stämmer det så bra iaf.

jag hoppas du inser för vår och för din egen skull att vi behöver varandra.

för skulle någonting hemskt inträffa dig eller mig nu så skulle vi inte stå ut med oss själva.
och efter dom senaste åren som gått så vet vi ju hur lätt fruktansvärda saker händer

för helt plötsligt är man borta, och man fick aldrig chansen att reda ut saker.
stora saker blev helt plötsligt skitsaker, som sandkorn i öknen.


och är det verkligen  värt det då, att ta den risken?
livet är tammefan för skört.

vilken natt, allt jag har att säga.
vi var hos sandra igår, var trevlans det!
jag skötte mig bra och tacka nej till shots. inte min grej detdär. sprit. usch
men jenna tog dock två st. vilket var ett BIG MISSTAKE.

för inatt runt tre vaknar jag upp av att hon ligger och spyr ner sängen och mig så det heter duga.

jag flyger upp, fortfarande i djup sömn typ. hämtar en påse.

men var gör inte lilla jenna. hon spyr på påsen istället för i den.
herregud. men men stackarn, så det kan gå.
själv vare upp och hoppa pigg o glá, jenna mådde väl som hon förtjänade. jobbat hela dagen.
och sedan åkte jag till närakuten i jakan efteråt. och nu är jag hemma och har vädrat hela sängen, tvättat kuddar och allt. ska börja skrubba madrassen efter middagen tänkte ja.
för nu har pappa grillat färdigt där ute.

sedan ska jag hitta på nåt med jenfa och sara. får se om vi startar kvällen här. det visar sig.


puss och kram..

närhet.
även den starkaste människan kan bli så svag.
och den svagaste människan kan bli så stark av närhet.

vi alla behöver närhet. är riktigt absurt hur närhet påverkar en.
man vill känna sig behövd.
känslan av att tillhöra någon, känna sig älskad.
det är ju det vi alla söker efter här i livet. det är meningen med livet.

sedan har vissa turen att hitta den rätta tidigt i livet.
och vi andra vandrar runt på stigar som leder lite här och var.
men jag har iaf inte hittat min rätta väg ännu.
är fortfarande vilsen och vill bli funnen av någon.

närhet är en riktigt svag länk för mig.
det får mig att må bra för stunden.  inte känna mig så jädrans ensam.
får mig att känna en känsla av välbefinnande.
att någon ser mig.

och förhoppningsvis någon dag så ska någon titta på mig, och bli alldeles varm i hjärtat.
någon dag ska det få bli min tur.



det var dendär förbaskade närheten!
den förgiftar ens sinne.

jag hoppas det fortfarande finns ett hopp för oss.
för då ska jag aldrig låta mitt sinne förgiftas igen.

jag ska bara sträva efter att bli en bättre människa!
vara så bra jag bara kan vara för dig.

jag behöver dig så otroligt mycket min älskade vän.

:,(